Oktober:
Årets terrierutställning på Tånga hed gick av stapeln 1 oktober. Vi ställde ingen egen hund denna gången. Ia och jag arbetade som ringsekreterare i stafferingen. Det var väldigt roligt att se alla som varit o tränat hos oss, ställa hund irl. Alla var så duktiga. Vi var verkligen stolta över er. Fina stadgor o rörelser på alla staffarna.
Jocke (husse) har börjat köra ”gubbrace” vissa helger. Ett gäng medelåriga män har byggt om en wolksvagen bubbla till racerbil. De placerar sig riktigt bra på tävlingarna.
I mittev av oktober fick vi värsta beskedet någonsin. Jag hade hittat en liten knöl vid ändtarmen på Cocos. Uppsökte veterinären. Vi trodde det var analsäckarna som var inflammerade. Hon sövdes för att göra en spolning. Tyvärr var det inte analsäcksinflammation utan en snabbt växande tumör, analcarcinom. Hon fick en vecka kvar att leva. Sista dagarna började hon få ont, få svårt att bajsa och drack/kissade mer än vanligt. Cocos höll ändå humöret på topp och var pigg och glad in i det sista.
Cocos fick ta farväl av sina ”elever” en kväll samma vecka. Vi var i träningshallen och Cocos visade sina ”skills”, tröstade, myste och hon sa verkligen hej då.
Den 28 oktober var en av de värsta dagarna i mitt liv. Mitt allt, min arbetskamrat, min bästa vän och min själsfrände fick somna in. Det var en fantastiskt fin avlivning på Evidensia i Mölnlycke. De var verkligen proffsiga. När vi och hundarna tagit farväl tog Ia och veterinären fina tassavtryck.
Urnan fick vi hem och till våren ska hon begravas samtidigt som hennes dotter Luffa och kompisen Loka. De ska få den vackraste platsen på gården, under eken i backen med utsikt över sjön.
