Cocos min once in a lifetime hund, kompis o kollega fick tyvärr en aggressiv analcancer i oktober -22. Vi fick låta henne somna in redan efter ett par veckor. Det fanns ingen behandling att tillgå. Hon försämrades snabbt, så beslutet fick vi ta väldigt snabbt. En hund ska inte lida.
Hon är så saknad. Varje dag finns hon med oss både i tankarna och ”fysik känsla av närvaro”. Vi pratar om henne ofta. Många saknar henne. Hon var mångas livlina. Både elever, äldre och vi familjen behövde denna fantastiska hund.
I början av juni var jag i egenskap av Cocos matte på en student. En elev som Cocos arbetat med tog studenten. Det var stort och omvälvande att just vi (Cocos o jag) har kunnat finnas som stöd för hemmasittare och äldre på demensboenden.
Cocos höll tal genom min röst och hon finns nu med eleven i form av ett tryck på en kudde med Cocos stora smile.
- En dag ses vi igen, i Nangijala ❤️
